Min gymnasietid spenderades på Medieprogrammet i Karlskrona. Med inriktning film.
Vårt allra första filmprojekt där blev väl ingen succé direkt. Färskt utrustade med en S-VHS-kamera och nödig genomgång i handhavande av densamma gav vi oss ut för att göra ett mästerverk.

Vi spelade in alla scener vi nogsamt hittat på och plitat ner i ett storyboard. Så långt allt väl. Men när vi sedan fått klipptid i ett bås på AV-centralen gick något fel.
Allt material var borta!
Nu menar jag inte borta som i tomma band eller glömt linsskyddet på utan borta som i spårlöst försvunna kasetter.
Fingrar pekades, förskyllan kastades. Mest misstänkt var en långhårig kille från Svängsta som dock ihärdigt förnekade all skuld.

Vi fick icke godkänt på uppgiften.

Nu, 15 år senare, hör jag plötsligt av denne långhårige kille igen. Han har hittat kasetterna, digitaliserat materialet och klippt ihop en film av det!

Ola, jag säger inte att det var du som slarvade bort kasetterna, men jag tycker det är misstänkt att just du hittat dom igen såhär långt efteråt.

Det kanske var lika bra att banden försvann kan man tycka efter att ha sett resultatet. Döm själva;



Get the Flash Player to see this player.



Tags: kortfilm

This entry was posted on Thursday, October 8th, 2009 at 09:19 and is filed under Övrigt. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.